Fyra nyanser av grå
Aldrig har vi stått så enade, tvingade att möta samma öde - måndag.
Oundvikligt, odödligt och olidligt varje gång man ställs inför denna djävulsdag. Jag försöker hålla ett öppet sinne och inte döma ut dagar, men tycker ändå att gårdagen kan ha tagit priset som årets katastrof. Var det någon som missade vädret? Gör ingenting, för det fanns ingenting att urskilja. Himlen spelade istället taktfast upp ett potpurri av fyra nyanser av grått.
Min dag började någonstans kring lunchsnåret, men efter ett snabbt gluttande ut genom persiennen bestämde jag mig för att släcka taklampan igen och gå tillbaka till sängen. Sagt och gjort, tills jag blev nedringd och påhälsningar via sms började droppa in. Tror bestämt att ord som sorglig och bitter togs i bruk. Vem behöver fiender?
Tog med mig min muntra inställning till träningen, som tro't eller ej var dagens behållning. Det var ju trots allt den jag gått upp för, aningen för tidigt tänker ni genast, men man måste ju stoppa i sig något, och så har vi det ständiga hårproblemet. Man kan väl säga att jag inte var helt olik Amy Winehouse pre rehab. Detta är naturligtvis inget som hämmar mitt spel på något sätt, det har jag andra saker för. Bevisligen var inte jag den enda som upplevde en sådan där måndag, för tempot var väl inte direkt slående.
Mitt melt down, redan i inledningen av träningen, eskalerade till oavbrutet prat samt en eller två gliringar. Karin, fick ta en riktigt go´ passning utav mig, men hon såg så oförskämt munter ut, så jag ville egentligen bara ta ned henne på jorden. Det fina med Karin är dock att hon inte riktigt tar åt sig utan flinar mest åt det och sätter en kasse istället. Blir jag putt över det? Ja.
Annars görs stora framsteg i laget, nu har 2/3 lärt sig hur övningarna ska gå till, jag hör till den lite dummare skaran som fortfarande är helt oförmögen att förstå hur man ska göra.
Onsdag, det är en bra dag per ren automatik och att vi dessutom får husera i Lexby gör det hela oslagbart. Lill-lördag, det är vi alla bra på.
