Mrs Acorn

Jag njöt utav solen inifrån kontoret idag och kom på mig själv med att önska livet ur alla det som hade tid att vara ute och gotta sig. Jag har inte tillräckligt med mod att ta rast dessutom, trots att min far är min chef, vilket generar till att disciplinen uteblir. Att bli rökare eller, etter värre, börja dricka kaffe, är inga laster som jag ämnar dra på mig för att få ta rast. Istället sitter jag lydigt kvar på min, idag o-ergonomiska stol, och knappar in ytterligare en faktura. Stal senare ett lite finare exemplar av möblemanget och genast blev jorden en bättre plats, livet fick en mening och Gud behandlade mig rättvis. Ändamålet helgar medlen.

Dagen skulle krönas med ett gympass, något som sällan trissar upp motivationen, men som man mår så bra av efteråt. Att folk masat sig till det närbelägna gymmet var en smärre chock, vi brukar av ett lustigt sammanträffande vara lite short-handed vid just dessa tillställningar. Nu var det nog inte så att massan tagit tag i moralen utan det var nog mer utprovningen av ytterligare ett plagg som får Sydowskan att sätta sparrisen i halsen. Det senaste tillskottet i garderoben kan nog bli riktigt bra. Jag tänker mig ett scenario där Erland gett upp hoppet om oss, gett sig av och vi står ensamma kvar utan någonting förutom våra nya jackor. Vår smygscout som alltid är redo håvar upp nål och tråd ur de praktiska byxorna med irriterande många fickor, varav de flesta har blixtlås, och syr snabbt ihop våra jackor till ett stort tält. Vi överlever natten, vädrets raserier, Erland inser sitt misstag och kommer för att rädda oss. Kan hända att jag varit aningen för optimistisk gällande storleken på jackan, så jag kommer nog att behålla min på om tältbygge kommer på tapeten.

Träningen bestod för övrigt av något som Claes refererade till som "lättare" styrka då vi har match på lördag. Jag smet ut för att köra rehab med personliga coachen Pernilla, vilket senare inte var det uppköpet som jag trodde att det skulle vara. Visade sig att det fanns muskler som tydligen inte används allt för frekvent men som hon på ett mycket delikat sätt pekade ut. Kvinnan är en liten överraskning, inte lika klatschigt inslagen i en gul puppa vaggandes i ett ägg, men lika fullt en liten surprise. In igen i stora grupprummet och där finner jag ingen mindre än Ragge utslagen på golvet. Av hennes mörka blick att döma tror jag nog att de haft lite att stå i även med Claes.

KP som hittills varit lite osynlig gjorde en storartad comeback i form att lite mentalt snack i slutet av träningen. Vi snackade lite halvfulla glas, hur man fyller på, vem har tillbringaren, vem fyller tillbringaren, citron eller gurka? För allt i världen spill inget! Alltid bra att få en uppfriskning av minnet gällande hur man fyller på sitt halvfulla glas. Jag är annars en typisk sjuttiofemprocentare.

Det utlovas pompa och ståt på lördag.