Lystna blickar
Revansch. Smaka på ordet, inte nog med att det kittlar gott under tungan det går att variera på så många olika sätt också. Man kan säga det lite lurigt (kan endast upplevas live, lite svårt med uttal via cyberspace), men man kan även säga det hätsk, min personliga favorit. Lite Kovu när han sitter på stenen och säger att han ska hämnas Scar. Tungt, mörkt och väldigt Disney. Hämndlystnad är en farlig känsla, ganska svår att bemästra och gör en lätt förblindad.
Vår uppgift i helgen var att tygla diverse raseriutbrott som kunde uppkomma. Då jag tenderar att vara bland de lite mer labila individerna i laget var det lättare sagt än gjort. Tillsammans löste vi det dock på ett nästan utmärkt sätt. Låt oss vara ärliga, någonstans i tredje perioden studsade vi allihop runt med varsin bastkjol och tillhörande kokosnötdrink.
När folk frågar mig hur vi tar oss till de matcher som ligger lite längre bort brukar jag säga att vi åker med Inters gamla spelarbuss. Fråga mig inte varför, trodde bara att det var status. Nu har jag insett att Ljungskile Buss är så mycket fräckare. I helgen förärades vi med en tre dagar gammal buss, Erland var som bortblås och istället var det en liten konferensavdelning längst bak och två små bord vid de andra platserna. Där det i en vanlig buss skulle ha stått sex stolar fanns istället en fantastiskt stor kaffekokare, eller var det två stycken?
Kaffe visade sig vara den enda dryck att tillgå under den annars lika goda lunchstunden. Jag är som känt inget fan, men jag drog bestämt att Ragge drog på smilbanden rätt rejält.
Sista kvinna fick slitas ifrån den buss som blivit oss så kära, för nu var det dags för match, i skogen, mot Ljungby. Domarna var matchens underhållning med sina tighta moves och feminina handföringar. Det var en slagkraftig fest, med en hel del flickinnebandy, spring livet ur dig och slåss så mycket som möjligt, och med små efterslängar här och där. Vi kan jobba på vår diskretion.
Mamma Mia fick bli humörshöjaren på vägen hem, för att det trots våra tre poäng, var lite småpurket på vissa ställen. Någon tyckte att vi lekte för mycket lördagskväll på slutet och gav Ljungby chans att snygga till slutresultatet. De har en poäng, men som Herr Aforism säger, så måste man vara nöjd med denna match, annars blir det nog svårt att någonsin bli det.
Saken med Mamma Mia var bara att den, inte långt från slutet, började bli konstig och det enda rätta var att stänga av den. Inte alls irriterande att inte få veta vem hon kommer att gifta sig med.
Nu väntar spelledig helg och pumpaätande. Nästa raseriutbrott sparas till Surte hemma i Partillebohallen, utmärkt fredagsunderhållning nu när Idol helt tappat greppet.
alltså var det inte erland vi hade?