Mrs Acorn

Man skojar inte bort en hemmapremiär. Vi gjorde dock vårt allra yttersta för att göra tillställningen så komisk och gemytlig för alla. Efter en otroligt pampig förstalåt, med lite klingade svärd, frustande hästar och en previevman-röst som drog någon historia om två som blivit en och som nu slåss tillsammans. Challengers - a love story.

För att upprätthålla nivån på musiken fick även, möjligen den största plågan genom tiderna, I kissed a girl, några spelningar. Kvalitén kom när vi gick ned i omklädningsrummet.

En taggad och bra uppvärmning kunde bara betyda en strålande matchinledning och ja, jag får erkänna att jag inte riktigt har det färskt i minnet, men jag vill påstå att den var klart godkänd. Vi för merparten av matchen och linan med Sani, Ragge och Tilda är behållningen för dagen. Sani "Ryggsäcken" Klinga blev senare utvald till matchens lirare, välförtjänt efter att ha sprungit sönder det som springas sönder kan. Annars var drabbningen en rätt hattig historia, mycket fram och tillbaka och det var bara lösrycka spelfrekvenser som egentligen var något att skriva hem om. Att vi släpper 7 kassar är kanske något att begrunda inför fortsättningen, men jag tror nog vi är på det klara med vad, hur, när och varför. Vinsten känns rättvis, detta till trots att Färjestaden faktiskt hade bud på ett, två och femton lägen, vi var dock snäppet vassare.

Jag är som känt rätt plump av mig, så därför kommer mitt tämligen hetsiga utlåtande av domarna inte komma som någon chock. Det hade inte gått lång tid innan jag började smida planer hur vi skulle på billigast sätt ge domarna semester för resten av säsongen. Planen var att skicka med öländskorna domarna hem till sin precious island. Briljant idé tyckte övriga bänknötargänget, så sagt och gjort, två platser bokade i  turistbussen mot Öland, detta efter ett mycket givande samtal med deras busschaufför. Diplomati är ingenting jag för mig med och om det förbjudna händer att vi stöter på detta "lovande domarpar" igen så kan jag ta på mig en 2:a. Jag kommer att se det som en njutning.

Nu har vi gjort våra två premiärer, båda vinster, den senare lite halvdan, men vinst lika fullt. Fortsättningen bjuder på mer tveksam musik, bättre spel, lika go´ stämning som alltid och en inspringning där nu laget har lärt sig att inte snubbla på den lilla avsatsen i början. Jag själv höll på att ställa till med en riktig scen, ni vet ju hurdan jag är, desperat.

Derby helgen som kommer, vi kommer att husera i Torpahallen där vi faktiskt har gjort en träning. Fördel Challengers?

Apropå Challengers, det är ju trots allt så vi heter visade sig, så det är automatiskt alltid på tapeten. I alla fall så blev vi i helgen omnämnda som just Challengers i Färjestadens tacktal. Där stod vi på rad, som en grupp hönor, med ögonen spretandes åt alla håll och kanter, någon pickade och någon tittade upp i taket. Allt detta för att se vilka hon pratade med för det kunde ju omöjligen vara oss. Just det, Tjalls.

Dress for success.