Kris, katastrof och annat på k.
Någon missbrukar ordet fantastiskt, inte helt obefogat, en annan svär för mycket och en tredje ger i-landsproblem ett ansikte genom att använda katastrof som beskrivning på varje litet missöde. Av en slump stämmer allt in på mig, men Mathilda och Ulle får bära tyngsta lasset för fantastiskt. Jag erkänner, jag missbrukar ordet katastrof och har nog lite urholkat dess betydelse. Fick förklarat för mig att katastrof brukas för att beskriva situationer likt följande; tsunamin, svält och om USA väljer en ny W till president. Insåg hyfsat snabbt att min definition av ordet var lite tamt. Nytt på listan är numera fredagens match. Kan komma att svida i vissa ögon, men den kan helt klart kategoriseras som något katastrofliknande.
Egentligen är det rätt intressant det där, tio brudar springer omkring efter femton kronor plast. Två sitter i någon slags halvfärdig hummertina och väntar på att femton kronor plast ska dimpa ned i knäet på dem. Till råga på allt är "skiten" som man jagar inte ens helt, utan har 26 hål. Men det är som min mormor säger om alla trasiga jeans; "Man kan se ut och göra precis vad som helst nu för tiden" Gärna med en liten snärtig, dömande ton också, ni vet den där "på min tid..." eller "det var bättre förr..".
När tibetanska munkar (läs underbetalda studenter i skum garderob) sitter och knåpar ihop lyckokakornas innanmäte, de beryktade visdomsorden, producerar en annan miljontals vita ihåliga plastleksaker. En påse lyckokakor kostar ungefär lika mycket som en innebandyboll, om man köper kakorna hos en viss etnisk konsumentnära affär. Andra saker som kostar ungefär femton kronor är ett paket A-fil med svartvinbärssmak. Utsökt till frasiga flingor. Om du är sötsugen kan du ro hem 30 stycken tuggummin från den lokala handlaren på torget, i alla fall hemma hos mig. Faktum är att du kan få, under högsäsong, nästan ett kilo satsumas för ringa femton kronor.
Min poäng är att allt handlar kanske inte om den vita bollen trots allt, vilket framgick tydligt när jag jämförde den med redan utgångna tuggummin och suspekta frukter. Bitterheten har dock varit slående och genomgående hela helgen. Dags att släppa det nu och fokusera på nästa uppgift. En bra träningsvecka, ett litet tag i kragen (igen) och skaffa oss insikten att förstå att vi måste göra jobbet själva.
Om vi har problem med att tro på oss själva, kanske vi kan börja tro på varandra till en början och sedan jobba därifrån. Det bästa med oss i Tjalls är att vi är som en liten sekt. Sekt sekt sekt. Inte den tyska fulechampagnen utan lite mer som Jehovas. Vi knackar väldigt sällan dörr dock, det är redan genomskådat. Till alla utomstående, jag förstår att ni är avundsjuka och det gläder mig. Vi har nog bra på gång tjejer.
Slutligen; det finns bara en Björn Lindqvist.
Tid och otid.
Efter en olycklig incident med nagelsaxen och en sned tånagel som resultat visste jag med ens att dagens träning skulle bli omöjlig att genomföra. Istället vek jag västar hela träningen i all välmening och med förhoppningar om att hålla snyggt och städat. Detta möttes av hån från åtskilliga håll, påhopp och västkastning. Tror bestämt att Ragge tog sin klubba och vevade runt i väskan som jag så omsorgsfullt strukturerat.
Kalla mig Ulrika Freudborg. Kalla mig doktor Hjälplös.
Jag skall nu dyka djupare in i vad som får en ung flicka att begå sådana hatiska aktioner. Har förgäves försökt nå "Ragges" talesman, men det visade sig att denne avgått av förklarliga skäl; Ragge behöver ingen. Lyckades dock få tag på roten till allt ont, Ragge herself, och hann ställa några frågor inför matchen imorgon.
Du har länge gnällt om att du får för lite publicitet och bekräftelse, är det något som kommer att påverka din prestation imorgon? Jag menar, vi vet ju alla hur needy du egentligen är.
- Låt mig säga såhär, jag skyr inga medel. Det är mitt ansikte ni kommer se på hemsidan imorgon.
Att tjata på mig för att få en intervju på denna högaktade blogg, det är inte att sälja sig?
- Förstår inte alls vad du menar. All publicitet är bra publicitet - var det inte så Linda Rosing sa?
Din skeva verklighetsuppfattning till trots ger jag mig på ett försök att fråga hur matchbilden kommer att se ut? Får vi se dig fastfrusen i slottet som vanligt?
- Då några av oss spetstränades med intervaller i måndags utesluter jag inte en kontring eller två, men givetvis är slottet min utgångspunkt, en sann riddare är vad jag är!
Jag har glömt av adressen till sibf:s hemsida, och därmed har jag nollkoll på hur många poäng du gjort hittills. Stjärnstatusen lyser hur som helst med sin frånvaro, hur värderar du dig själv, på skalan frusen quornbit till hot tamale?
- Jag skulle vilja hävda att din veggoskala är för klen för mig. Jag är i klass med pizzan Arena som finns på Freja Pizzeria mängder av kött, stark sås och jalapeño. I'm on fire.
Slutligen, vilken färg blir det på nagellacket imorgon?
-Inte helt spikat än, det lutar dock åt det cerise, tror det kommer passa bra till det himmelsblåa. Vad du än gör, gör det med stil.
Vi tackar Ragge för ytterligare en tveksam insats och hoppas att hon får peta dit en två pinnar imorgon, som sig bör.
Det ryktas om revansch, liten gnutta payback, fiskar som ska fås varma, andra bullar och att få vad man förtjänar. Mina förhoppningar ligger hos bra sargvakter, kan behövas.
Möjligen får de klara sig själva denna gång, men vi snuddar juletid, så mirakel och överraskningar hör till.
Greetings.
Hipp Hipp
Salt är något som är hyfsat livsviktigt för oss människor, men det är också en viktig kugge i framställningen av PVC-plaster. Plast och gummi var något vi ville bjuda våra vänner från Staffanstorp i dagens match. Ett annan tveksam substans är asfalt, vanligen återkommande vid vägarbeten. Därför är det Challengers nya bortaställ som ska in på vinkelordet vågrätt 16.
Vi hade inför dagens toppmöte införskaffat Hipp Hipp på DVD, för att komma i rätt stämning, känna på skånskan etc., en utsökt Åsa-sallad och en säck tegelsten uti fall att vi skulle springa på kravallpolisen. Som ett litet körsbär på den redan flådiga glasskapelsen var en Lasse Kongo-imitatör vår chaufför idag. Ni hör ju själva att det var som bäddat för stordåd, dessutom säger de senaste rönen att en tidig uppstigning gynnar hälsan. (Källa: Min häst.) Vårt stamställe vid Hallandsåsen låg konstigt nog helt öde och vi kunde därför utnyttja alla bänkar och bara njuta av den friska luften. När vi samlat ihop alla papptallrikar som kommit på villovägar slängde vi i oss salladen på tre röda och sprang tillbaka till bussen för att återfå livsgnistan. Någon poängterade lömskt att: "vi kan ta honom, vi är fler..." Ingen kupp denna gång, men jag gissar att depserationen kommer vara mer påtaglig någon gång runt Färjestadsmatchen...
Matchen blev en mysig sammankomst med mycket kramar, en del liggande och tjuvnyp, som sig bör i en viktig match. Både min backkollega, Sarah, och jag tog på oss att skaffa fram ett power break då vi låg och kved i omgångar på den nyligen putsade plastmattan. Även Stanstad rullade omkring några gånger, men inget som inte gick att överkomma med lilla ispåsen. Fokus för dagen var att få rull på bollen (spöstraff för den som lade en felpass, tröjorna var ju trots allt självlysande) och aggressivitet. Toppingen var beslutsamhet och vilja. Vi börjar naturligtvis med att göra precis tvärtom, men jobbar oss in i matchen. Vi hade matchen, vi ville ha matchen, vi ville vinna. När tredje perioden stundade bjöd Klas på choklad och genast kände vi oss värdiga att vinna. Mycket stök i slutet, något som jag finner underhållande, gillar när matchen börjar balla ur totalt. Sarah fick en klockren, helt omotiverad bentackling, och det är där någonstans man blir lite upprörd. Hann aldrig riktigt, vill inte säga ge igen, men ändå poängtera att man bråkar inte med en Tjalls. Idag var en match där mycket klaffade och alla tre femmor presterande, vilket var riktigt roligt att se. Spridda skurar bland målskyttarna vilket också, i detta sammanhang, är trevligt.
Dagens...
...klant går till mig då jag hällde ispåsinnehåll på mitt sår, det svider gott vet jag nu.
...trend - scaring. Tatueringar är ute, nu ska man ha ärr, jag är en sådan nörd att jag slog till med ett klubblad på knät.
...initiativ går till firman Anna G/Sani för att de köpte filmer till färden hem. A knight´s tale drog längsta strået.
...topp - vinsten! Segerns sötma är aningen beroendeframkallande.
Nu laddar vi om - igen - för att välkomna Pixbo på fredag, något som vi allihopa ser framemot väldigt mycket. Man ska inte vara långsint, men jag lever inte som jag lär...
Acorns for everybody.
Bitch09/Beach09?
Kan bara be om ursäkt till alla er som fick er en släng utav sleven idag.
Nu när jag tänker efter ligger Bitch-09 mycket närmre till hands, men så tyckte Klas att självförtroende skulle visas upp, gärna bättre än vad det är och det är någonstans där som jag kommer in.
När jag är på och pillar på andras klubbor, nu senast en svart smäcker sak, visserligen "felböjd", men ack så läcker, glömmer jag mina egna grejer. Min lilla gröna.
Dagens ros till Claes som förbarmade sig.
Ska försöka hålla ihop det hela på onsdag, en kär vän tipsade om och jag citerar:
"Cheer up för fan."
Onsdag är dagen för oss!
Lejonhjärta vs. Saladin.
Ett derby som hade stor inverkan på fler än anat och en viktig match. Surte som fått en sådär start, men mött topplagen, var därför lite svåra att avläsa. Vi, som hade derbyrevansch att uthämta från slaget i Torpa, var ordentligt laddade. Nerver nerver, alltid dessa nerver, få förunnat att kunna omvandla dem till något konstruktivt. Personligen tappade jag fattningen någonstans efter, ja, "nedsläpp". Tack o hej för den tankeverksamheten. Tur som vi har, så har vi en utav de bästa lagkaptener man kan ha; Mathilda Johansson. Hon inte bara hörs mest på plan, alltid på och peppar alla, i matchen gick hon även ut och visade vägen på banan. Har längtat så efter att få säga det: She was on fire!
Fröken Klinga gjorde även sitt jobb, som så många gånger förr, och även vår Ragge fick bröta in några pinnar. Hon som annars är rätt så fin i kanten så det var kul att se att hon körde igång veven.
Många onödiga utvisningar hos Surte ledde till att vi fick spela power-play en hel del. Alltid trevligt att rulla boll lite och få dem att springa livet ur sig, tre-fyra kassar kom till tack vare brist på Surteiter. Erkännas bör dock att Surte hade några chanser att hetsa stämningen lite, men denna afton hade vi inte bara världens bästa lagkapten på plan, matchens stora gigant var Gullet i mål som räddade oss från ett nervöst sammanbrott.
Riktigt gott att få med sig tre pinnar och utan att låta alltför stöddig vill jag säga att vi inte ens presterade vårt bästa.
Matchens;
Guldollon går till Gullet för att hon helt klart gav oss en uppvisning i målvaktsarbete.
Silverollon går till Sani för att hon lyfter laget med sitt spel rakt mot mål.
Bronsollon går till Mathilda för att hon var störst på plan.
Ett hedersollon ska skänkas till Klas som slog slag i saken och skällde ut oss. Ett litet wake up call, välförtjänt.
Stanstad är nästa, och vi ska göra en bra träningsvecka för att visa skånskorna vår bästa sida.
Fightclub
Låt mig bara sammafatta läget som:
Laddat.
Ryktet går att sargbitar ska flyga, plast ska tuggas och att man bör hålla koll på vattenflaskan så att man inte råkar ut för en Erik XIV. (Nu var det förvisso ärtsoppa han petade i sig, men lika fullt)
Lite synd det där med sargen faktiskt, den är ju så fin i sin svarta prakt, men kul för småjäntorna att göra något, har varit lite lite sargflyg det senaste. Jag är inte sen att koppla på den nya trenden. Känd för att passera gränser.
Min största farhåga är att vi glömmer ta vara på stunden, att vi glömmer att insupa atmosfären som naturligtvis kommer att vara magisk, som väntat en fredagskväll. Annat var det på min tid då man vandrade omkring i ett stekhett Knossos, pappa vrålar något om gamla krukor, broderna kreverar och mamma är bortsprungen sedan länge. Då, vänner, då är det svårt att insupa atmosfären för jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om ett gammal stenbadkar. Men imorgon, då gäller det att ta till vara på varje sekund och bara låta fredagskänslan komma till en. Bina från Nödinge får ställa upp med en jäkla fest om de ska slå oss. Derby.
Välkomna till chateau Partillebo!
Dra mig baklänges!
Som om vi inte freestylar nog på onsdagar tog vi det idag steget längre. Faktum var att vi för första gången skulle träna på ett ställe värdigt vårt namn. Vi skulle träna i city. Nej, C: et i FBC står inte för city, men city betyder Göteborg, något som faktiskt återkommer i namnet. Jag gillar våra andra hallar, misstro mig inte där, men låt oss vara ärliga, Partille är en förort till sköna gröna Sävedalen som i sin tur är granne med Göteborg. Hisingen Island behöver jag ens förklara? Man behöver älvar för att ta sig dit, så mycket för innerstadskänslan. Lisebergshallen, ett litet ljus i vintermörkret. Om vi inte ser stolliga ut på egen hand, i våra nya fina träningsoveraller, skapade vi en hel del rubriker när vi 24, likadant klädda hyfsat unga, smärta, kvicka, nästan oförskämt tjusiga damer, drog ut på lilla löprunda runt mässan. Eller mässans ena långsida...
Innan oss repades golvet av ett gäng rödrävar, eller som jag föredrar att kalla kollektivet; Voldemort.
Jag säger inte att vi är Harry, helt okej om någon annan tar på sig det, jag nöjer mig med Hermione. Att hon blir mindre krullig för varje år som går är fortfarande ett mysterium. Petitesser tänker ni, men det är faktiskt av ganska stor vikt för hur historien ska utveckla sig.
Det händer ibland att vi gör något som ofta kallas styrka, jag hävdar dock vi har vissa brister i vårt språk och pragmatiken är haltande. För vad menas egentligen med ordet styrka? Skulle det hänvisa till att vi är starka, eller menar det att vi ska utföra styrkan för att bli starka? Om det förhåller sig så som det senare fallet undrar jag om resultaten bara uteblir för mig?
Blev det för mycket nu?
Min poäng var egentligen att så fort Mathildas ljuva stämma ljudit över hallen, med de tomma läktarna, (anl. galna supportrar, straffet blev att träna inför tomma läktare, ah fabulösa proffsliv) blev vi allihop plötsligt väldigt starka. Jag blev naturligtvis om möjligt ännu mer redo för psyket, men de andra kämpade på bra. Jag förstår er, inte varje dag man får spänna sig inför eliten, eller vänta, det är det kanske?
Apropå personer med tveksam mental stabilitet, Klas, vår käre tränare, vi har alltid vetat att han saknar en kniv i besticklådan, allt ända sedan exkursionen i nionde klass. Saltholmen, farligt ställe. Då jag, och många med mig, kör på guldfiskstilen, en stil på uppåtgång, var han snäll nog att peka ut just hur galen han faktiskt är. Tilläggas bör också att Klas inte är på något sätt långsint, men vi vet alla att han är lite småbitter över att han missat chansen att få medverka i Gunde Svans lekprogram Ingenting är Omöjligt. De tävlande skulle stapla klossar och rycka undan dukar, två av Klas större talanger. Nu några år senare vill han återigen bevisa att han kan göra omöjliga saker. Vi snackar (väldigt) eventuella omskolningar. Vi snackar fröken Ekollon, moi, som center. Bara det faktum att ni kanske, jättekanske, får se mig som center på fredag är värt inträdespengen! Föreställ er något ni absolut inte vill missa och dubbla det, där har ni mitt (väldigt) eventuella gästspel på centerpositionen. Jag är lika borttappad där som Arn i Gobiöknen, men på något sätt fick vi ihop det ändå, mina delar och jag. Kan vara de obscena mängderna bönor, kan vara skorna och stickan som inlett ett partnerskap eller möjligen den enorma mängd halm jag hittade i "Stabilsen" efteråt.
Sargdemontaget var en upplevelse idag, i min enfald trodde jag att det var rena bjudningen att faktiskt bara stå och ta emot bitarna uppe på gräddhyllan, men de visade sig att det blev en hel del jobb övertid. Vagnarna skulle ut till ett litet gudsförgätet förråd, vi var tvungna att trotsa både tyngdlagen och Newton, därtill vädrets raseri för att säkerhetsställa att allt hamnade på sin plats. Tur att Karin är veteran och vet var prylarna hör hemma. Nicole, du var också duktig. Själv ådrog jag mig några mindre skador, såsom flisor och lite blåmärken. Mest orolig är jag för att jag nu blivit smittad av alla giftämnen som finns i sargen. Glasfibrer, pft, vi talar asbest och böldpest. Flisen gick igenom kött och ben, löstes troligen upp när den stötte på hemoglobinet och ligger nu i mina ådror och pyr. Sakteliga kommer jag att förtäras inifrån.
Vi i Tjalls har på initiativ av mig startat en ny verksamhet. Den är egentligen inte offentliggjord än, faktum är att jag och Klas är de enda "anställda" än så länge. Råkade av en händelse (med vetskapen om att vår medicinväska försvunnit under mystiska förhållanden) lägga beslag på en ljusblå liten sak som jag vet av erfarenhet kan komma väl till pass under innebandyspel. Ursprunglig ägare till skönheten torde vara en utav Voldemortarna. Naturligtvis kan den återfås för en billig penning och en medicinväska.
Kärt barn har många namn, men fröken Bitch, är det verkligen jag? All denna press.
En lördag i Kungälv.
Vi har ju naturligtvis bara ärliga och hedervärda människor i Tjalls, riddare som vi är, så om frågan kommer upp om att vi hållt igång under de "lediga" dagarna, tips från coachen: nicka och le. Nu var det så dags att få sig sin dos av leksakerna och för att sysselsätta alla slog vi till på två b-lagsmatcher samtidigt. Otroligt spännande, matchen i matchen slutade med vinst till våra trupper som befann sig i Lundbystrand 11-2. Vi som irrat uppåt i landet mot kexsstaden vann med blotta 6-2, men jag känner nog ändå att vi var snäppet vassare. Jag personligen hade gångtävling med några från Marstrand, vilket var väldigt uppskattat ända tills Klas påpekade att påfyllningen var lite risig. Matchen i sig var en rätt studsig historia med ganska frisläppta domare som lät det mesta fortgå. En bentackling där, en obstruktion där, hands någon? Man tackar. Alltid trevligt med lite lördagskänsla på en måndag. För det var måndag idag eller hur var det jag-gick-upp-halv-fem-Klas?
Kungälvs Idrottshall kan inte riktigt stoltsera med något vidare underlag. Murrig (väldigt höst-08), mörk och raspig parkett vilket gav var och varannan kotte lite extra styrfart. Golvet var så hjälpsamt att jag tror att hela två skott avlossades från backplatsen. Ett letade sig till och med till nätet. Ni förstår nu hur illa ställt det är, när till och med fröken Ekollon snubblar in ett mål! Något att också skriva på vykortet hem till mamsen är den öronbedövande slutsignalen. Intressant hur man kan ha den så lågt när den faktiskt är ämnad för människor.
Jag har sagt det förut, allt sitter i stickan. Vårda den ömt.
