Mrs Acorn

... Komma först är få förunnat. Faktum är ju att endast en kan komma först i specifika sammanhang. Oj, kände ni också vad det lät äppelkäckt, moget, insiktsfullt och vettigt. Slutfjantat på den fronten. Jag har faktiskt kommit först en gång, hur överraskande det än må låta. Fällde en tjej och vann. Grenen; 30meter gång under skolans friluftsdag och det firades med en Festis. Har kommit vrålsist också, lika överraskande det känner ni genast då, men jag hamnade i fängelse gång på gång under ett parti monopol, blev så förbannad att jag slog till brädet, skrek att det var ett turspel och att jag egentligen var bäst. Har haft liknande situationer med Fia med knuff samt Gåsspelet. Jag kan inte hantera motgångar.

Har även hamnat på GP: s första sida av mindre smickrande anledning; jag blev fälld under "Fritidsmaran" (en sträcka på knappa kilometern) och sitter i en avslöjande ställning med lera i ansiktet och ett obligatorisk fult pannband, med avdelningsnamnet skrivet på, halvt nedhasat över ansiktet. Cykelbyxor på detta mina vänner. Cykelbyxor.

Idag är jag först med att rapportera om vårt korstågs (hö hö) framfart i Sveriges Jerusalem (det är nu ni förstår mitt otroligt roliga söndagsskämt). Jag ska inte bara berätta om hur vi tågade in efter att ha kört runt i rondellen fem varv utan jag kommer även att berätta om de faror vi stötte på, på vägen. I en mörk bil, av känt svenskt märke, lurar potentiell vän men även en del lurendrejare från andra religiösa sekter. De tittade för övrigt på matchen och de är riktigt sköna lirare, hade tydligen haft en trevlig kväll i Jönköping också (hur man nu har det) men den lilla ryskan kan sina moves.

   Matchen då var en riktig målfest och det är ju alltid underhållande - för publiken. 10-6 slutade den till vår favör och det vore till att ljuga om jag sa att jag inte blev överraskad. Härligt att se att vi hade klipp i steget, något som inte riktigt varit helt knivskarpt det senaste. Vi spelade bra i cirkus 42 minuter (15, 17, 10) och var aningen under isen en två minuter, lite svinn som vi säger. Om man vill analysera de sex insläppta målen ser vi de som ett fint bevis på att vi kan släppa sex kassar och ändå vinna. September ska bli en positiv månad, tjuvstartar redan nu. Annars är positivism inget som jag för mig med, det får andra hålla på med.

Inför andra perioden bestämde vi oss för att fortsätta den positiva trend vi skapat och höll uppe lågan riktigt bra. Jag tröttnade dock någonstans efter 17 minuter och lejde därför en svartklädd för att sänka mig. Ett välriktat slag mot knäet och där satt jag på marken. Ni kanske tycker att jag gick igenom lite väl mycket bara för att få sitta tredje perioden, men ni vet att den där Klas är oresonlig. Han har dock många andra bra kvalitéer, som till exempel att lugna ner oss höns, samla oss när han märker att de svävar iväg och den största är att han basar över mjölkchokladen i pauserna. Ingen knäcker choklad som Klas.

Att ha denna match i ryggen känns nu otroligt bra och det var gott med en vinst, det är något visst med att vinna. Visst vissa går med för att delta, men vi jobbar inte riktigt så. Ödmjukhet i dess ädlaste form.

En härlig vecka väntar oss med tre träningar och ett matchläger i Västerås med tre matcher. Jag har redan sagt farväl till min familj och ni är nu min splitter nya. Vi umgås ju ändå så pass mycket.

Nu ska jag göra en helkroppsinpackning, driva ut onda andar och knyta mig.

Ladda för veckan flickor.