Syssel - och undsättning
Vi är alla vänner här, vi kan vara ärliga och raka mot varandra, visst? Ni gottar er åt min lite bittra underton, som förvisso levereras med största möjliga diskretion, men som ändå ligger där och pyr. Tragedikomik samt dråpliga situationer har alltid varit mina ögonstenar. Trångt i kistan eller Death at a funeral, som originaltiteln heter, är en underbar engelsk komedi som kräver sin man/kvinna.
A must have.
Försök hänga med i svängarna nu, tvära kast och snabba vändningar. Lite utav innebandyns mantra, eller vad är det som sticker en i ögonen så fort man snubblar in på innebandy.se?
Hänger du inte med är du inte snabb nog!
Genast känner jag mig, som ett utav de lite långsammare ekollonen, lite förfördelad. Vad hände med intellekt och kvicka fingrar. När slutade vi se till talangerna utanför plan? Har vi någonsin gjort det, nu när jag tänker efter?
Spelarpresentationerna som nu ligger uppradade på hemsidan är ett utmärkt exempel på att vi har en hel del ollon/knights/challengers som kan så mycket mer än bara fjanta omkring på plan. Var det någon som kunde laga till en killer-lasagne, eller var det bara en dröm, det med? En liten get-together kanske skulle vara på sin plats, inte för att jag föreslår något nu, bara spånar. Umgås får andra hålla på med.
Alltid en lika underlig känsla att vara utan innebandy, om än för en dag. Jag kände sådan ångest över detta faktum att jag var tvungen att sysselsätta mig på något sätt. Nu talar vi inte om att sortera bokmärken efter färg, eller det senare påfundet stickers. Nej, vänner, jag begav mig till Ullared. Det du inte kan få tag på där, det ska du inte få tag på. Någonsin.
För att riktigt kunna åtnjuta Ullareds alla skrymslen tog jag med mig min vän Caroline, 20. Oroväckande likt en unge i bollhavet hos Donken studsade hon in på lätta ben, sprang slalom mellan vagnarna och ryckte åt sig varor kors och tvärs. Det fanns ingen hejd på saligheten och jag som inte riktigt ser Gekås som en gudagåva drog en smärre suck. Det blev inte bättre av att en tant, iklädd en lila T-shirt med "Lasse Stefanz" i snirkliga guldbokstäver, körde på mig otaliga gånger.
"I`m gonna wake you up early
Cause I`m gonna Take a ride with you
We`re going down to the honda shop
First gear (honda honda)
It`s alright (faster faster)" *
Det var någonstans där, efter tionde träffen, som jag önskade livet ur den galna tanten. Jag är inte ond egentligen, men hon drev mig till vansinne. I mitt stilla sinne undrade jag vad det var som fick henne att så hämningslöst ge sig efter just mig. Var hon besatt av Lasse och därför blev upprörd av Christer Sjögren i skala 1:10 på min tröja? Tur att man är välpumpad, Christer gör sig inte fullt lika bra på tanigare personer.
Imorgon blir jag av med jobbet och därigenom transportmedel, pitty. Får försöka kravla mig ned till träningen på något sätt. Hörde att det saknades en fruktflicka, har ju trots allt goda referenser.
Morgondagens datum? 1 oktober. Bitter sweet.
* För er som fick blodad tand, tror låten heter Little Honda.
